söndag 6 juli 2008

R.I.P Hönan!

Måste göra ett litet tillägg om ännu en död som drabbat mina familj, bröder närmare bestämt.

Min kära broder, Gabriel, fick för sig för ett år sen att han ville ha egna hönor o tuppar. han tyckte väl dom var mysiga. sen kan man ju tjäna en slant på och sälja äggen. i vilket fall så fick han 31 höns sist ja var i Skåne! ( Min bil luktar fortfarande djurtransport efter att ha haft alla kycklingar i bilen en varm sommar dag, och eftersom bilen dessutom la av hela tiden tog resan säker 10 timmar!! )

I vilket fall som helst älskar Galen sina Höns Han klappar pratar och tar hand om dom små söta kycklingarna.

Igår upptäckte Galen och Aron till deras förfäran att än en gång hoppade alla Hönor på en liten stackare och började hacka på den. ( japp, hönor är inte så snälla som man kan tro! )

Galen blev orolig och ville inte att den lila stackaren skulle dö. Han springer till Pappa för att be om hjälp. Pappa lyssnade väl inte riktigt som pappor kan göra och sa att dom fick vänta. Galen blir ännu mer orolig o ser hur mobbningen i hönnsgården fortsätter! Hemska tanke.



Tillslut klara Galen och Aron inte av och se mer och ska gå in i Hönnsgården som en hjälte och rädda den lila stackaren. Planen går tyvärr inte som dom tänkt sig och allt slutar i katastrof!!



Aron öppnar buren och dom springer in. problem numer 1. En av hönsen ser att grinden är öppen o ser sin chans och tar till flykt ut ur burren! ( dumma höna! )

problem numer 2. Bosse ( vår just nu lite mindre kära hund) springer runt i trädgården som han brukar, som en svans efter pojkarna. Han vet mycket väl att det är runt dom allt det roliga händer.

Resten kanske ni kan räkna ut själva. Bosse som den jägar hund han är ser den flyende hönan. Han springer efter och biter ihjäl Gabriels älskade höna!!! PANIK!!! Vilken Katastrof. Gabriel och Aron sjunker ihop på marken och bara skriker av gråt. Dom ville ju bara väl och rädda den lila hönan!



Jag som stora syster blir förtvivlad när jag för höra denna hemska historia. Förstår verkligen Gabriels sorg. Han måste vara förtvivlad. Men samtidigt kan ja av någon konstig anledning inte sluta dra på smilet. Vet inte om jag ska skratta eller gråta! Ännu en hemsk historia i alla fall.



Bosse förstår nu sitt stora misstag och är i onåd hos brödrana! Han skäms och kan inte ens charma dom med sina hundögon. Han håller låg profil just nu och väntar på att hela denna hemska historia ska falla i glömskan!

1 kommentar:

F sa...

naaaaw. jag visste inte riktigt heller om det var skratt eller gråt som skulle komma... :)