Andnöd!

Så var man sjuk igen. Jag hade ont i halsen i början av veckan. Släppte efter ngn dag. Skönt eftersom det var en intensiv vecka på jobbet. Torsdagen var årets bästa dag för vår restaurang! Så då fanns det och göra!

I vilket fall, igår när jag kom hem från midsommarfirandet hos moster var jag tjock i halsen. Men det hade jag varit redan på torsdags natten. La en kudde under madrassen för att det skulle kännas bättre och la mig för att sova. Hostade och hade svårt och sova. Sov oroligt hela natten. Vid 4 vaknade jag på riktgit. Hostade riktigt mycket och hade svårt och andas. Kändes som när man hade krupp som barn. Hela halsen är helt igentäppt med slem. Äckligt och väldigt obehagligt. Gråtande ringer jag till sjukvårdsupplyssningen och förklarar mitt problem. Hon säger att jag måste åka till akuten. Så jag väcker Sandra och hon kör mig dit. Där möter jag reseptionisten för att förklara mitt problem. Men han förstod mig inte alls. Du andades jag riktigt tungt. Det lät högt om varje andetag jag tog. Kämpade för att få luft. Jättejobbigt. Värsta jag varit med om. Han frågade lite frågor. Kollade fall jag hade feber. Sen sa han att dom INTE kunde hjälpa mig. Jag fick ju luft. Har aldrig kännt mig så förbi sedd tidigare. Han lyssnade, trodde att jag överdrev, halt full från middsommarnatten. Men inte. Jag drack inte en droppe. Jag överdrev inte. Visst hade jag PANIK, men vem får inte det när du inte kan andas som du vill. Så det var bara att åka hem. Sov lite halvsittande. Sen ringde jag gråtande hem till Mamma. Hon blev arg för hur dom bemött mig och ringde runt till folk vi känner inom sjukvården. Moster tyckte att jag skulle ringa till sjukvårdsupplysningen igen och säga att jag inte mådde bra, att jag kände mig dåligt behandlad och få dom att boka in en tid till mig hos en läkare.
Så jag gjorde ett nytt försök och ringde igen. Gick inte alls bra. Hon trodde mig inte alls. Sa att jag bara var förkyld och allt var en inbillning och att jag i det här tidiga skedet inte skulle träffa ngn läkare! Jag grät och försökte få henne och förstå att jag visst hade haft problem med att andas och ville ha hjälp. Svaret var att jag just nu kunde prata så det var inget fel på mig. Jag skulle ta lite näsdroppar och ta det lugnt..
TACK för den!!!!
Så nu har jag tagit det lugnt hela dagen. Sovit och suttit i soffan. Kan dock inte ligga, då kommer allt slem igen. Nu på kvällen började det täppa till igen. Testade en hemmakur, kokande vatten med caennepeppar och timjan, andas in ångerna. Hjälpte nog lite tror jag.
Men det här är inte kul. Vill bara veta vad det är, inte höra att jag bara är gnällig.

Allt jag vill är att krypa upp i ngns famn. Ta hand om mig, ge mig trygghet, lugna ner mig, veta att de finns ngn här för mig om det skulle hända ngt. Vad gör jag om jag verkligen inte får ngn luft!?
När jag var liten och hade krupp och hostade mig sönder. Hämtade pappa mig från sängen, gick ut med mig i den kalla natten för att andas riktigt kall luft som hjälper så man kan andas lättare. För att hindra mig från att frysa höll han mig i sin famn, innanför hans jacka. Kände värmen från pappa samtidigt som den kalla luften hjälpte mig att andas. När vi stod där i den kalla natten, tittade vi på stjärnorna, pappa pratade lugnt för att lugna ner mig.

Jag har inte pappa här nu. Så för att lugna ner mig själv, för att inte bli uppstressad och göra det hela värre får jag ta till min andra pappa. Han som alltid är där och tar hand om mig. Som har lovat att bära mig, vara där för mig och ta hand om mig. Som bär mig i sin famn, precis så som pappa gjorde. Ger mig en trygghet.

ps 139: 5-6
"Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den."

Ps 121: 1-2
" Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån ska min hjälp komma?
Min Hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord."

Ps 103!

Jag vet alla alla som läser här inte har samma övertygelse som jag. Men det här tror jag på, det här lever jag i, det här är min Gud, min pappa, min fader, min beskyddare. Han har lovat att vara här för mig och är här för mig.

Tycker du jag är jobbig som skriver om min tro här, läs inte.
Nu ska jag sova gott. I min faders famn!